Äntligen!

Vår webbredaktör Anders Jonsson har gjort en tillfällig comeback som krönikör i Travronden. Vi publicerar texten även här.

Vår webbredaktör Anders Jonsson har gjort en tillfällig comeback som krönikör i Travronden. Vi publicerar texten även här:

 

Äntligen!

Jag kan inte göra annat än att utropa som en Gert Fylking. Till slut har travsporten bestämt sig för att införa öppna travsällskap. Till slut får alla som vill vara med i föreningen som driver den egna banan.

Den uråldriga ordningen med förslag från en valberedning och inval i ett sällskap där bara ett visst antal fick vara med skrotas. Travet tar äntligen klivet från en tid för mycket länge sedan och avlägsnar sig från kamaraderi i mossiga organisationer som Rotary och Frimurarna.

Och det är som sagt på tiden. Redan för fem år sedan skrev jag i en av mina första krönikor i Travronden att travsällskapen borde bli som vilka föreningar som helst. Det var när taket för hur många som fick vara med skulle tas bort. Den dåvarande styrelsen för STC vågade inte ta steget fullt ut och göra sällskapen till vilka föreningar som helst. Fortfarande skulle medlemmarna väljas in och ordföranden utses internt av styrelsen.

Men debatten fortsatte och på ett minst sagt stormigt fullmäktigemöte för tre år sedan antogs nya stadgar som skulle bana väg för en helt ny ledning för Svensk Travsport. En styrelse som skulle lyfta blicken från egenintresset och se till hela sportens bästa.

Då, för tre år sedan, dristade jag mig till att i min kolumn föreslå att det första den nya styrelsen borde göra var att öppna sällskapen och se till att ordföranden blev vald av medlemmarna direkt.

Det senare gick fort att ordna. Öppna sällskap tog lite längre tid, men prioriterades högt i framtidsprogrammet Horisont 2017. Och nu togs alltså beslutet. Från nästa år ska alla som vill vara med i travsällskapen kunna bli det.

Det var en fröjd att höra ST:s ordförande Hans Ljungkvist sätta ner foten och säga ifrån när Solvalla, Åby och Jägersro ville bordlägga det nya stadgeförslaget.

”Nu är det anta eller förkasta som gäller”, sa Ljungkvist och Åbys representant skyndade sig att dra tillbaka sitt bordläggningsyrkande.

Ett historiskt beslut var därmed fattat.

 

Gången visar att Svensk Travsport nu har en beslutsför ledning. Det på sina håll förkättrade helikopterperspektivet är nog inte så dumt ändå.

Tanken är att de nya stadgarna ska följas av en rad beslut för att effektivisera och klargöra de olika banornas uppdrag. Det är nog nödvändigt. Ett antal banor är belånade långt över skorstenen och lånar till och med till driften. Spelet backar som bekant.

Ska den sportsliga nivån hållas uppe krävs krafttag. Utvecklingen går mot samordning och centralisering. Problemet är att erfarenheterna hittills inte är direkt uppmuntrande. De sällskap som gick med och lade sin ekonomiska administration hos HAC har upptäckt att det snarare blivit dyrare än att sköta det själv. Samma sak med de som lagt över propositioner och anmälningar till Svensk Travsports sportavdelning.

De samarbeten som nu skjuter som svampar ur backen görs alla för att personalen ska användas effektivare och det ska bli pengar över till annat. Men även här är det viktigt att hålla ögonen öppna. Större organisationer har en benägenhet att skapa sina egna arbetsuppgifter.

Hans Ljungkvists utlovade jämförelse mellan sällskapen är därför välkommen. Benchmarking som visar vad samma sak kostar att göra på olika banor kan alla lära sig mycket av.

 

Till sist. Nu när jag åter har chansen att skriva i Ronden kan jag inte låta bli att åter rasta min flitigaste käpphäst under åren som kolumnist.

Skulle den nya ledningen för Svensk Travsport återinföra spårförbehållen i vardagstravet har den alla chanser att bli riktigt populär.

Anders Jonsson

 

Har du synpunkter eller kommentarer? Maila anders.ajlex@gmail.com eller ring 070-3493572